Virginia Tech Massakern 16 april 2007
Jag såg just en dokumentär om Virginia Tech massakern på tv4.
Känndes så konstigt att se bilder från en skola jag varit på och ett campus som jag hängde på ofta.
Jag picknickade med kompisarna på gräsmattorna utanför byggnaden där Cho Seung-huis dödade 32 människor bara 4 månader innan jag kom till Virginia och Blacksburg.
Cho Seung-huis
Min Virginia Tech sweatshirt ligger förtillfället på golvet ( mitt rum är inte så städat för tillfället) och jag känner att jag måste ta upp den och hänga den i garderoben, att låta den tröjan som jag köpte i lobbyn på Virginia Tech i november 2007 ligga på golvet är inte ett bra sätt att hedra de som dog under skjutningen.....
så nu hänger den i min garderob.
Jag kom till Virginia Blacksburg som 17årig utbytesstudent i augusti 2007. Det fanns då ett minnesmonument tillängat offrena upprättat på Virginia Tech campus, jag fick tårar i ögonen när jag sod där och läste namnen på alla de människor som avlidit på grund av 23åriga Cho Seung-huis ilska, ensamhet och psykiska sjukdom.
Han var faktiskt sjuk, han hade en alternativ personligeghet kallad "frågetecknet" som han sa var hans "tvillingbror" och bodde på 7e våningen i rum 666 i studentbostaden, men det fans bara 5 våningar på huset....
Han vad sjuk och det äckligaste tycker jag är att alla vi kan bli lika sjuka! Men vad är det då som gör att vissa psykiskt sjuka människor skjuter 32 människor till döds medans de flesta är ofarliga?
Samtidigt var min tid i Blacksburg så lycklig att jag knappt märkte av sorgen som fortfarande bäddade över staden som en tät dimma. Såg jag den inte eller ville jag bara inte se?
jag hade sett nyhetssändningar om massakern innan jag kom dit och visste självklart vad som hade hänt, men när jag nu såg dokumentären efter att ha varit där blev allting mycket verkligare för mig.
Jag såg nu folk i panik, polisstyrkor på de gatorna jag promenerat, på de trappsteg jag tagit mig upp för och i de lokaler jag varit i. Hur kan människan vara så ond? Jag förstår inte.
minnesstund för de avlidna utanför ingången till den flygeln allt det hemska hände i
Godnatt
E
Känndes så konstigt att se bilder från en skola jag varit på och ett campus som jag hängde på ofta.
Jag picknickade med kompisarna på gräsmattorna utanför byggnaden där Cho Seung-huis dödade 32 människor bara 4 månader innan jag kom till Virginia och Blacksburg.
Cho Seung-huis
Min Virginia Tech sweatshirt ligger förtillfället på golvet ( mitt rum är inte så städat för tillfället) och jag känner att jag måste ta upp den och hänga den i garderoben, att låta den tröjan som jag köpte i lobbyn på Virginia Tech i november 2007 ligga på golvet är inte ett bra sätt att hedra de som dog under skjutningen.....
så nu hänger den i min garderob.
Jag kom till Virginia Blacksburg som 17årig utbytesstudent i augusti 2007. Det fanns då ett minnesmonument tillängat offrena upprättat på Virginia Tech campus, jag fick tårar i ögonen när jag sod där och läste namnen på alla de människor som avlidit på grund av 23åriga Cho Seung-huis ilska, ensamhet och psykiska sjukdom.
Han var faktiskt sjuk, han hade en alternativ personligeghet kallad "frågetecknet" som han sa var hans "tvillingbror" och bodde på 7e våningen i rum 666 i studentbostaden, men det fans bara 5 våningar på huset....
Han vad sjuk och det äckligaste tycker jag är att alla vi kan bli lika sjuka! Men vad är det då som gör att vissa psykiskt sjuka människor skjuter 32 människor till döds medans de flesta är ofarliga?
Samtidigt var min tid i Blacksburg så lycklig att jag knappt märkte av sorgen som fortfarande bäddade över staden som en tät dimma. Såg jag den inte eller ville jag bara inte se?
jag hade sett nyhetssändningar om massakern innan jag kom dit och visste självklart vad som hade hänt, men när jag nu såg dokumentären efter att ha varit där blev allting mycket verkligare för mig.
Jag såg nu folk i panik, polisstyrkor på de gatorna jag promenerat, på de trappsteg jag tagit mig upp för och i de lokaler jag varit i. Hur kan människan vara så ond? Jag förstår inte.
minnesstund för de avlidna utanför ingången till den flygeln allt det hemska hände i
Godnatt
E
Kommentarer
Postat av: ida
ELSA! Tjingpling. Så fantastiskt att höra att du lever och har ett festligt liv. Glädjande, minst sagt. Också skönt med lite sällskap i bloggvärlden. (I mina bekantskapskretsar blir jag själv aningen retad som bloggnörd) I will follow you sistah!
(In case du inte vet vem jag är gick vi en gång i tiden i samma klass. Det var härliga tider det. Höhö.)
Postat av: Elsa
Hejsan Ida! klart jag vet vem du är!
vad Kul att du läser och bloggar själv!
ahha jaa jag försöker att vara så lite bloggnörd som möjligt men man blir ju beroende!
hoppas allt är underbart med dig!
Trackback
